Vattenmåra

Vattenmåra: sort och egenskaper

Vattenmåra (Galium verum) är en flerårig ört i familjen måreväxter (Rubiaceae). Vattenmåra är högre och känns igen på att bladen saknar udd.

Stjälkarna är upprätta, blir 60–120 cm höga och rotar sig ofta lätt där de nuddar marken. Kanterna är täckta av små hår.

Örtens främsta verkan kopplas till den höga halten av trioxiantrakinonglykosiden galiosin samt glykosiderna rubiadin och asperulosid.

Den urindrivande verkan hos måra kopplas till kiselsyra och vissa färgämnen, vilket också förklarar den svaga antimikrobiella verkan.

Växten har uttalat avgiftande egenskaper. Den stöder rensningen av gifter från lever, mjälte och bukspottkörtel.

Måra är en aromatisk läkeört med honungsgula blommor, traditionellt förknippad med midsommar.

Viktigaste egenskaper

• Uppmätt grobarhet för partiet: 85%
• Förpackning: 0,2 g
• Fröernas ursprung: Ungern
• Såtid: mars och april; direktsådd
• Blomning: juli och augusti
• Skörd: maj – juli
• Läge: soligt läge

När sås Vattenmåra

Vattenmåra sås i mars och april. Växterna blommar i juli och augusti. Skörden sker i maj – juli. Månaderna är riktvärden för ett centraleuropeiskt klimat – i Sverige kommer våren senare, så vänta 2–4 veckor längre än angivet med sådden och plantera ut först när frostrisken är över.

Så sår och odlar du Vattenmåra

• Såmetod: direktsådd
• Sådjup: 0,5–1 cm
• Avstånd: 20–30 cm
• Groning: 10–20 dagar vid 15–20 °C
• Läge: soligt läge

Den kraftiga vildblomman är känd för sin söta doft och kan bli ganska hög när den klättrar längs häckar och buskar. Blommorna, som kommer från juli till augusti, är vita och sitter i glesa klasar i stjälkens topp. Stjälkarna är nästan blanka, bladen korta och smala, och den sätter fler frön än andra arter. Vattenmåra växer vanligtvis i fuktig jord.

Anspråkslös.

Skörd och användning

Skördas i blom kring midsommar.

Vanliga frågor

När sås Vattenmåra?

Rekommenderade såmånader är mars och april. Sådd: direktsådd.

Vilken grobarhet har fröna?

Den uppmätta grobarheten för detta parti är 85 %. Testet är gjort under kontrollerade laboratorieförhållanden; på friland beror uppkomsten på jord, temperatur och fukt.