Blodskräppa

Om Blodskräppa

Blodskräppa (Rumex sanguineus) är en flerårig grönsak i familjen slideväxter (Polygonaceae). Blodskräppa är en dekorativ, traditionell salladsväxt.

Med sina rödådrade blad och röda stjälkar är den en verklig prydnad i varje ört- och köksträdgård – och i dina sallader.

Blodskräppa passar för odling av mikrogrönt.

Det är en mycket enkel och anspråkslös flerårig växt, och bladen kan ätas färska som sallad eller förvällda som spenat.

Bara de späda, unga bladen är lämpliga att äta. Smaken påminner om spenat eller mangold med en ton av citronsyrlighet.

Syra är en flerårig bladgrönsak med behaglig syrlig smak – till soppor, såser och sallader. Ger grönt från tidig vår.

Viktigaste egenskaper

• Uppmätt grobarhet för partiet: 90%
• Frön i påsen: 127–173 st. (0,1 g)
• Fröernas ursprung: Italien
• Såtid: mars – juli; direktsådd
• Skörd: juni – december
• Läge: sol till halvskugga

När sås Blodskräppa

Blodskräppa sås i mars – juli. Skörden sker i juni – december. Månaderna är riktvärden för ett centraleuropeiskt klimat – i Sverige kommer våren senare, så vänta 2–4 veckor längre än angivet med sådden och plantera ut först när frostrisken är över.

Så sår och odlar du Blodskräppa

• Såmetod: direktsådd
• Sådjup: 1 cm
• Avstånd: 20–25 cm
• Groning: 7–14 dagar vid 15–20 °C
• Läge: sol till halvskugga

Så i rader från mars till juli. Blodskräppa är köldtålig och trivs i neutral jord och solljus. Blodskräppa behöver ljus för att gro, så täck bara lätt med jord. Planteringsavstånd 25 x 30 cm. Plantera i sandig eller lerig matjord. Det är viktigt att jorden inte torkar ut. Plocka blad ofta för att främja nya.

Så på våren; ta bort blomstjälkarna för fler blad.

Skörd och användning

Skär bladen flera gånger under säsongen.

Vanliga frågor

När sås Blodskräppa?

Rekommenderade såmånader är mars – juli. Sådd: direktsådd.

Hur många frön finns i påsen?

Påsen innehåller 127–173 frön (0,1 g).

Vilken grobarhet har fröna?

Den uppmätta grobarheten för detta parti är 90 %. Testet är gjort under kontrollerade laboratorieförhållanden; på friland beror uppkomsten på jord, temperatur och fukt.